Måndag 18 Januari kl 17.18

Bloggen är härmed död

Jag har under en längre tid undrat om de högre tupparna i Handels läser denna blogg. Idag fick jag svaret. Med ett besked om nedläggning. Stor humor.

Egentligen har jag nog bara väntat på just denna konsekvens. Det är alltid intressant att se hur långt man kan kritisera de egna innan modet tar slut hos de ansvariga. Den gränsen har nu nåtts.

Min bild av denna blogg är att jag kritiserar det som bör kritiseras. Jag uppever också att jag är betydligt mjukare i mina formuleringar än om det inte varit Handelsanställdas förbund som skickar mig en lönecheck varje månad.

Handels visste vad de  gav sig in på när de gav mig bloggen. Jag är inte direkt känd för att hålla inne med mina åsikter. Trots att det enda jag egentligen gör är att säga det som så många andra tänker. Men. De fick kalla fötter och jag står utom makt att påverka. Bloggen är härmed död.

Jag vill avsluta med att passa på att tacka alla läsare och all grym feedback som ni gett. Tack vare er har jag känt att jag gjort skillnad. Och självklart fortsätter jag att blogga. Bara inte här. Mig hittar ni istället i framtiden här.

Torsdag 14 Januari kl 15.42

Åt helvete med könsnormen

Idag när blogginspirationen tröt började jag surfa runt på olika fackförbunds sidor för att se om något kunde få fart på mina åsikter. Eh, ja. Det visade sig ju inte vara så svårt. LO:s hemsida med sitt fula typsnitt och gälla färger gav mig huvudvärk och Handels egen hemsida ska jag nog inte ens börja kritisera i detta inlägg för då kommer det bara finnas utrymme för just detta. Mest provocerade för dagen gjorde mig dock Elektrikernas hemsida. Eller mer tydligt en del av den; "Tjejsidan" som de döpt den till.

Sidan är skapad i det syfte att endast 1 % av förbundets 27 000 medlemmar könsidentifierar sig som kvinnor. Med en mansdominerad kultur och vardag ansätts kvinnorna hårt med anspelningar och skämt av sexuell karaktär. Detta är den satta normen inom yrket och kvinnorna får finna sig i att köpa läget och jargongen. Elektrikerna vill nu att kvinnorna i förbundet ska ha möjlighet att träffa varandra och utbyta erfarenheter och därmed utgöra ett stöd för varandra. Gullig tanke. Åt helvete med den! Jag blir nämligen i det närmaste tokig när jag läser detta.

Vi lever i en samhällskultur som satt normer i vad som anses vara en "riktig" man och en "riktig" kvinna. I detta ingår att män aldrig tar på sig klänning, de pratar heller inte med ljus röst eller utövar andra typiska egenskaper som tillskrivits det kvinnliga könet. Som man är du matcho. Kvinnor å sin sida kan ha byxor som klänning och ha ett röstläge som spinner mellan falsett och bas. Dock bör kvinnorna inte gå alltför långt utanför deras könsbox. Då är de självklart flator. För en "riktig" kvinna vet hur man för sig och i det konceptet ingår att hålla sig inom vissa ramar. Och en flata är ju ingen "riktig" kvinna.

Matchonormen präglar mansdominerade yrken. Den som säger något annat antingen ljuger eller har noll koll. Patrikatet visar sitt absolut fulaste tryne när ett antal personer av manligt kön sätts i samma rum där de då får en direkt press på sig att leva upp till föreställningen av hur en man bör vara. Därav hö-hö-jargong och en kvinnosyn som gör de flesta med lite hjärnceller mörkrädd. Vad gör då Elektrikerförbundet för att ta sig an problemet? Jo, de skapar en tjejsida. De håller tjejkurser. Som om problemet ligger hos kvinnorna. Problemet är den norm som accepteras inom yrkeskåren. Där sexuella trakasserier - som är olagligt - bemöts med tystnad eller samma tugg från kvinnorna. För att överleva måste helt enkelt kvinnorna bli en del av manskulturen. Mannen är överordnad.

För att komma åt problemet behövs inga jävla tjejkurser. Skicka männen på kurs i beteende och mänskliga rättigheter. Släng till dem en lagbok också när ni ändå håller på.

Måndag 11 Januari kl 15.27

Vid vilken gräns sparkar ni mig Handels?

Sociala medier har fullkomligen exploderat som begrepp det senaste året. Det kollektiva surret kom i Facebooks kölvatten och följdes av Twitter, Flickr och alla dess comrades. Begreppet är nu så verdertaget att det blivit omodernt och inom pr- och marknadsföringsvärlden fnyser man mest till ordet i sig - de sociala medierna i sig står sig dock starkt som The Big It fortfarande.

Att socialisera via statusuppdateringar blev det nya sättet att konstant uppdatera världen på vad man gjorde och vart man befann sig. Det blev forumet där känslor speds för vinden och många gånger uppdaterades dessa utan en medföljande konsekvensanalys. Reslutatet blev inte alltid det bästa. Som snubben som kallade sin chef dum i huvudet på Facebook - men glömt att han var vän med densamme på forumet. Han behövde inte gå till jobbet efterföljande dag om man säger så.

Bloggar är också något som alla i dagens brus förväntas ha. Har man inte det är man hopplöst efter. Har man en men skaffat denna försent anses man också halta i modernitet och känsla för vad som förväntas av makthavare, företag, organisationer och offentliga människor i stort och smått.

The trick question är vart går gränsen. Vad får man och vad får man inte skriva. Kan man kritisera sin arbetsgivare utan att för den sakens skull stå utan jobb nästkommande dag. Och vem avgör vart denna gräns dras. I mångt och mycket är det hela för tillfället godtyckligt. Det finns inte färdiga policys i Arbetsdomstolen (AD) och trots de sociala mediernas övertagande av världen har inte rättsväsendet hunnit följa den eskalerande effekten.

Många gånger brinner det i mina fingrar att testa gränserna. Jag gillar att vara den här obekväma typen som ändå visar sig vara den som i längden förändrade. Den som folk uppskattar ett par år efter jag lämnat skeppet, för det är då det blir tydligt att mina normbrytningar faktiskt ledde till en positiv utveckling. Men som sagt. Vid vilken gräns sparkar ni mig Handels?

Tisdag 22 December kl 17.32

En jul i alkoholens förtecken

380 000 barn i Sverige är barn till missbrukare. 380 000 unga upplever årets absolut värsta tid under julen. Jul är ångestens högtid. Julen går nämligen i alkoholens förtecken. Den skålas klingande in. Det sups i mängder. Den fysiska och psykiska misshandeln präglar Kalle Ankas sändningstid.

Julen är ett helvete för alla de barn och ungdomar som växer upp med missbruk. En tid som präglas av skräck och sorg. Detta är ett av våra största folkhälsoproblem. Dessutom är det det folkhälsoproblem som diskuteras minst i medie- och samhällsbruset.

Alla bär ansvar för att detta får fortgå. Kanske är du den där grannen som ignorerar skriken från lägenheten bredvid? Eller du kanske ägnar juldagen åt att skölja ut mängder med ölbrukar och vinflaskor? Eller kanske bara sonikt tycker att alla är väl ändå värda en sup på julafton?

De ensamma barnen lider. Barnen som bara drömmer om en enda vit jul. Snön skiter de däremot fullständigt i.

 

Detta var det sista inlägget innan jul. Själv firar jag en vit jul i solidaritetens tecken mot alkoholens fördärv i samhället. Merry Fucking Christmas.

Måndag 21 December kl 17.29

Ett gubbvälde utan dess like

Idag släppte LO en undersökning som lyfter aktualitetsfrågan kring unga och arbetslöshet. Den konstaterar - och kritiserar regeringen för att inte se - att unga inte är en enhetlig grupp som man bara kan klumpa ihop till en generell massa. Jag känner mig förvisso kanske lite väl negativt lagd. Men. Detta är en rapport. En rapport som riktar sig externt. Funkar dessa tankebanor även inom den egna borgen och dess falanger i de 14 fackförbunden? Ytterst tveksamt om du frågar mig. Facket som samlad och generell massa har stagnerat. I synnerhet när det kommer till synen på unga. Och kvinnor. Dessa i kombination utgör därmed ett extremt tydligt utanförskap.

Unga och kvinnor ses sällan som personer med tyngd. I samhället i stort och i facket i sak. Med klassificeringen ung så sjunker värdet på dina åsikter ett antal procentenheter. De unga anses inte samma koll som de som kan räknas som slitna och trötta inventarier. Som könsidentierad kvinna blir det hela ytterligare en skjuts nedåt på trovärdighetsskalan.

Fackförbunden är ett gubbvälde utan dess like. Är du man, medelålders och vit äger du makten med stort M. Du blir lyssnad till. Dyrkad. Följd. Vi som däremot anser mössa vara en del av vår identitet och ägnar dagarna åt att ifrågsätta de interna köns- och maktstrukturerna anses mest vara allmänt dryga och obekväma skulle jag tro. Som grupp. Som generell massa. Det kan jag konstatera utan att ha en statistiskt säkerhetsställd undersökning i ryggen.

Torsdag 17 December kl 15.19

Skämmes Anna Filipsson. Skämmes.

I senaste numret av Handelsnytt kan vi sedvanligt ta del av Anna Filipssons ledare. Månaden till ära tvärsågar hon Facebookgruppen "Skämmes Urban Outfitters" som skapades för att uppmärksamma företagets jävliga behandling av sin personal. Eller egentligen sågar hon de tusentals människor som valt att gå med. Hon ifrågasätter sonikt hur många av de 13 470 medlemmarna som faktiskt vet vad det hela handlar om. Iq-befriningen är ett faktum.

Jag undrar själv om chefredaktören har koll i frågan. Det skrivs att de anställda på företaget - efter övertagandet av bemanningsföretaget Academic Work för tillhandahållande av personal - nu har bättre anställningsvillkor och lön. Men hallå! Det är ju för att Urban Outfitters inte hade kollektivavtal. Inte någonstans nämns det faktum att personalen hipp som happ kan bli tvungna att jobba på en annan arbetsplats. Arbetsgivaren kan också närsomhelst säga till bemanningsföretaget att de inte vill ha en viss person i sin butik. Ingen motiverings krävs. Personen flyttas. Det obekväma rensas bort. Thank you and goodbye. Är detta vad du kallar bra anställningsvillkor Anna Filipsson?

Att dessutom påstå att 13 000 pers gått med i gruppen utan den minsta koll visar på en oerhörd nonchalans och ett översitteri utan dess like. Skämmes Anna Filipsson. Skämmes.

Onsdag 16 December kl 16.29

Patriarkatet och Läraren skrattar hela vägen till banken.

Att folk lackar på facket är inte konstigt. Ibland förvisso helt obefogat då mycket kritik egentligen grundar sig i att folk inte har koll. Att sedan facket som samlat grepp bär enorma imageproblem med interna organisationsstrukturer som påminner om zombies i sitt esse är jag den första att skriva under på. Men det finns de här tillfällena när man - eller i alla fall jag - undrar vad fan facket egentligen ägnar sin arbetstid och våra pengar åt.

Vi kunde i dagarna läsa om den sexdömde läraren som ägnat sig åt att arrangera gangbangs med minderåriga flickor. Han lämnar nu slutligen sin lärartjänst. Mot sin vilja. Men med åtta månadslöner på fickan. Lärarförbundet kämpade med näbbar och klor för att mannen inte skulle bli uppsagd. Förlikningen blev cash. I runda slängar strax över 200 000 kronor. Vi snackar alltså om att ett jävla äckel med sneda värderingar, som visat sig vara grovt opassade som förebild, nu köpts ut. Han är därmed numera ett rätt rikt äckel. 

Vid sådanda här tillfällen blir jag jävligt svart och vit. Nyanserna är som bortblåsta. För mig går det över allt förstånd att fackförbundet överhuvudtaget hjälper denne hjärnlösa idiot. Jag skiter fullständigt i att han är medlem. Han har tydligt uppvisat att han är sjukt olämplig som lärare. Han har förbrukat allt förtroende. Han har sett till att gubbar utan samvete knullat småtjejer mot betalning. Men fuck off liksom. Inte fan ska facket lyfta minsta lillfinger för att kämpa för hans så kallade rättigheter. Jag blir så sjukt provocerad. Och trött. Och less. Sedan tycker jag att det är spännande att fundera kring om att ifall det varit en kvinnlig lärarinna som arrangerat sexträffar med unga pojkar - hade resultatet med cashförlikning då blivit detsamma? Inte en chans säger jag. 

Patriarkatet och Läraren skrattar hela vägen till banken.  

Måndag 7 December kl 17.00

Jag är en kommunikationsbitch.

Det finns en uppenbar risk att jag bara kommer att uppfattas som en sur jävel utan annat att göra än klaga. Men samtidigt kan jag inte se förbi att jag inte skulle använda denna blogg till att kritisera det som kritiseras bör. Och ännu en gång riktas mina meningsbyggnader mot LO. I dagens Metro täcks ett uppslag av LO:s logga samt meningen: Manifestation för arbete. Ackompanjerat till detta är ett stycke bild med ett antal tända begravningsljus. Texten förtäljer att 400 000 människor idag står utan arbete. För att bokstavligen belysa detta väljer LO att runt om i Sverige tända ljus och samtidigt lyfta kravet om att regeringsalliansen tar fram en sysselsättningspolitik som skapar jobb samt en förbättrad a-kassa.

I min värld associeras ljusmanifestationer med våld, död eller frågor som upprör på ett mer mänskliga rättigheter-plan. Förutom detta undrar jag om jag är den enda på världskartan som snarare kopplar detta till att de tänder ljus för sin egen kommande sorgedag. Fackets död är en diskussion som jag möter i det närmaste dagligen. Och då inte på min arbetsplats utan i den så kallade riktiga världen. Har verkligen inte en enda person tänkt att annonsen kan läsas in med andra tolkningar än just det sätt som avsändaren har i åtanke?

Kommunikationstänk. Kommunikationstänk. Kommunikationstänk. Och ja. Jag är en kommunikationsbitch.

Tisdag 1 December kl 15.46

Allas lika värde oavsett vem du knullar med

Värdegrunderna. Vad säger de egentligen? I fackföreningsrörelsen - och även tydligt inom Handels - pratas det om människors lika värde och rätt. Alla ska stå lika inför lag och rätt och diskriminering är ajabaja. Men vad görs egentligen konkret när det kommer till dessa frågor. Jobbar vi med dem internt? Opinionsbildar vi? Arbetar vi aktivt eller passivt?

Uppsala Fria Tidning gjorde en koll lokalt om hur fackförbunden jobbade i hbt-frågan. Tillfrågade var också Handels. "Vi jobbar inte så mycket med just hbt-frågor, däremot verkar vi för att stödja och hjälpa alla medlemmar med problem oavsett orsak", sa Mats Hedgren, första ombudsman i Uppsala till tidningen. Detta svar är såklart inte något som är unikt för just Uppsala. Detta genomsyrar från golv ända upp till högsta instans.

Handels uppgift är att stödja medlemmar. Självklart ingår då eventuell diskrimineringsproblematik. Men hur kommer det sig att det tar stopp där? Ska inte facket ta en tydlig roll i förändring och förbättring för dess medlemmar? Facket bör utan tvekan vara en av de ledande inom opinionsbildningen gällande hbt-personers situation på och kring arbetet.

Varje dag ljuger tusentals människor om sitt liv. Om vem de lever med. Vem de ligger med. Vem som äger deras hjärta. I arbetsintervjuer. I lunchrummet. På jobbfesten. Lögner skapas och imaginära parterns av motsatt kön byggs upp. Det är både naivt och nonchalant att tro att vi är i hamn gällande frågan om allas lika värde oavsett vem du knullar med.

Måndag 30 November kl 15.21

Urban Outfitters är cyniska rikemanstomtar

Så var Handels i ropet. Fucking lovely om ni frågar mig. Mer sorgligt är dock anledningen till att vi nu uppmärksammas i massmedia. Trendiga Urban Outfitters som ligger på Sveriges exklusivaste gata Biblioteksgatan agerar svin mot sina anställda och menar på att deras anställda erbjuds fullgoda alternativ nu när de sägs upp - vilka i sanningens namn inte är något annat än hot.

Bakgrunden är då butikens anställda gick ihop och krävde kollektivavtal. Resultatet blev istället att företaget säger upp all personal och samtidigt "erbjuder" dem att gå över till bemanningsföretaget Academic Work, som nu kommer att ansvara för Urban Outfitters personal-tillhandahållande. Med en anställning hos AW kan du sägas upp med hoppsan hejsan varsel och du kan också vakna upp en dag och helt plötsligt vara uthyrd till en annan verksamhet eller företag. Det är med andra ord bara att vinka bye-bye till trygga anställningsvillkor.

Det är fullt lagligt att säga upp personal och ersätta med inhyrd. Luckan i LAS (Lagen om anställningsskydd) har blottats mer frekvent än någonsin de senaste månaderna. Tendenserna är tydliga. Kampen är här ännu en gång. De antifackliga utnyttjar kryphål och människors utsatthet i egna vinstsyften. LAS säger att ett företag inte bara kan kicka någon på ren känsla och heller då inte ersätta denne med en ny stjärna på himlen. Men då är förbehållet just ordet ANSTÄLLA. För du kan via en annan part helt enkelt använda dig av inhyrd personal - precis som nu de urbanesiska trendsättarna tänker sig göra.

De tomtar som inte ser fackets betydelse är endera blinda eller tomtar med alldeles för mycket pengar. Urban Outfitters väljer jag att klassa in som cyniska rikemanstomtar.

 

Onsdag 25 November kl 14.42

Dags att bli en medelålders vit mat i fackkläder

Fackförbunden röner inte några förtroendepoäng hos mänskligheten visar en undersökning. Va? Skämtar ni? Och Gud vilken tur att vi nu har ytterligare en undersökning att lägga till handlingarna om vad som är anledningen till denna spiral som bara ter sig snurra snabbare och snabbare.

Själv menar jag på att man inte behöver vara vare sig kärnfysiker eller hjärndoktor för att hitta felen. Felen är dessutom många gånger lokaliserade. Men sedan är det som att det tar stopp. Rädsla blandat med Så har vi ALLTID gjort tillsammans med en gnutta gubbvälde i trögstyrd organisationsstruktur blir svaret på varför det blivit som det blivit. Samma anledningar är det till att saker och ting inte händer tillräckligt snabbt. Herregud, vi pratar ju om demokratiska processer här. Så innan hjulet snurrat genom alla instanser, hummanden och motstånd har klimatet hunnit ändras och facket är lite på efterkälken i vanlig ordning.

I den undersökning - signerad Svenska Dagbladet - som släpptes i augusti kammade LO hem det absolut sämsta resultatet, tätt följt av så gott som varenda fackbund i bokstavsordning. Betyget för LO i anseendeindexet är underkänt. Tack och hej liksom. LO (och alla fackförbund därtill) behöver inte bara inse det krassa faktumet, utan också göra något åt det. Jag är övertygad om att fartyget faktiskt inte behöver sjunka. Men just nu är det dock på god väg där det ligger och kantrar.

PR och opinionsbildning är de grepp som måste användas rätt. Kommunikation. Smart kommunikation. I tiden.

Jag kanske borde börja jobba för facket. Jomen, just det. Det gör jag ju redan. Det gäller bara att se till att jag nu också blir en medelålders vit man. För med det kommer inflytande har jag hört.

Måndag 23 November kl 11.13

Hallå LO liksom.

TCO står som avsändare för en, i mina ögon, sjukt viktig och avgörande undersökning när det kommer till fackets roll i samhället. 1 000 personer har intervjuats om deras syn på integritet i arbetslivet. I den diskuteras bland annat frågan om arbetsgivares rätt att begära utdrag ur Försäkringskassans register - för att ha koll på om den arbetssökande inte varit fullt arbetsför under sin aktiva karriär. Man kan läsa att 54 procent av arbetsgivarna är negativa till att anställa en person som under en tid i sitt liv varit just sjukskriven. Det finns något oerhört smutsigt och negativt värdeladdat i ordet sjukskriven. Har du varit sjukskriven, detta gäller även om du gått arbetslös, så har du fatalt misslyckats. Det är du som är svag. Det är du som inte pallade trycket. Felet ligger hos dig. Och enbart dig.

Vardagen spinnar snabbare och snabbare. Du ska under dina vakna timmar hinna springa på gym i jakt på den perfekta kroppen. Du ska ha rätt jobb som rankas högt i samhällets ögon och i det vara framgångsrik. Du ska självklart också ha en partner, ring på fingret och ett par snorfria ungar som sitter stilla som små ljus på sina stolar. Men du ska inte klaga. Än värre - inte klara förväntningarna.

Idag är det tillåtet för arbetsgivare att be den arbetssökande om ett utdrag från Försäkringskassan. Det innebär också att ifall man tillhör den befolkningsdelen som är registrerade i detta så kommer man också att behöva redovisa varför man varit sjukskriven. Låt oss spekulera i att det är den nuvarande arbetsgivaren som kört en i väggen. Att det förekommit mobbning på arbetsplatsen och att arbetsgivaren inte tagit tag i problemet innan det var försent och sjukskrivningen därmed ett faktum. Det säkraste sättet att inte få ett jobb är att snacka skit om sin nuvarande eller tidigare arbetsgivare. Även om sanningen är att den avgörande anledningen till att man hamnade i detta förbannade register är just de ansvariga på arbetsplatsen. 

Att inte fackförbunden över alla färg- och åsiktsskalor enas och högljutt kräver en förändring och då ett förbud mot denna kontrollcheck är för mig ett beklämmande mysterium. Hallå LO liksom.

Tisdag 17 November kl 12.25

Att vara mellanchef suger

Alla vägar leder till fikarummet. Nästan i alla fall. En studie visar att mellanchefer söker sig till kaffe och samtal med kollegor när det blåser på toppen. Man förtär och socialiserar istället för att svara på mail och i telefonen. Jag finner inte alls detta konstigt. Att vara mellanchef är det absolut jävligaste av chefsskap. Du är den som får stå som mottagare om saker och ting skiter sig. Men du saknar alla egentliga betydande mandat. Du har alltid någon över dig som bestämmer, men det är ditt ansikte som ska fronta arbetet - oavsett om du stödjer metoderna eller ej. Om jag kan undvika det hela i framtiden så kommer mitt nuvarande mellanchefsskap att vara det sista. Att vara mellanchef suger. Jag vill äga mina frågor. Jag vill äga möjligheten till beslut. Det innebär då att jag kan motivera varför jag gjort på olika sätt. Skiter det sig är jag också beredd att ta kritiken. Blir det kanon kan jag känna stolthet i mitt jobb. Alltför sällan är något av detta möjligt som just mellanchef. En mellanchefs verkliga sits påminner mest om en spelpjäs - styrd av andra.

Måndag 16 November kl 15.33

Hur många i ledande positioner inom LO stödjer SD?

Sverigedemokraternas tåg accelererar. Nu visar prognoserna att partiet kammar hem 5,8 procent i Sifos novembermätning. Är någon förvånad? Upprörd? Skrämd? Nähä. Nä, men då så. I förra valet röstade över 4 procent av LO:s medlemmar på SD. Det innebär att hade arbetarförbundens medlemmar fått bestämma hade de placerat partiet i riksdagen - som där skulle haft en avgörande roll för Sveriges framtid. Det är nu mindre än ett år kvar till val. Är det inte dags att LO öppet förfäras och börjar rensa i leden? Min fundering är: Hur många i ledande positioner inom LO stödjer faktiskt tanken om SD i riksdagen? För bara en idiot påstår att detta endast skulle vara en åsikt bland våra gräsrötter. Det är att förneka faktum.

Måndag 9 November kl 13.11

SEKO knäpper till SJ

I fredags trashade jag LO:s gräsligt fula värvarsajt. Idag är jag på mitt goda humör och tänkte då passa på att credda SEKO.

SJ ljöd i PR-svängar häromveckan när företaget gick ut med att de inför rekryteringen av nya tågvärdar använde Idol-greppet och lät de sökande ställa sig i strålkastarljuset och på bästa auditionsätt förklara varför just de borde bli en av de utvalda. Förutom att kunna titulera sig tågvärd - med timanställning och endast inringd vid behov - belönades de lyckliga med en tre veckors obetald utbildning och tvånget att paya sin egen uniform á 3000 kronor. Att icke förglömma fick de efter avslutad anställning också behålla den snygga logotypade uniformen. Jag menar, vem skulle inte vilja ha en sådan i sin garderob? Uniform är ju sexigt har jag hört.

SEKO copade SJ. Rakt av. Och vände på begreppen. Enkelt. Genialt. Hepp! Så lyckades de med endast en smart annons och uppföljning på hemsidan göra facket hett och intressant.

Fredag 6 November kl 14.02

Sveriges i särklass fulaste sajt

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har under en lång period blivit såpass beklämd och stört provocerad att jag nu på något sätt kapitulerat inför att det bara är kasst. Uselt. Fult. Kanske kommer det även fortsätta vara så. Vad vet jag.

Gå med i facket skanderar LO. Passa också på att surfa in på deras sajt under samma namn. Där får du nämligen alla dina föreställningar kring facket bekräftade. Sidan är nog bland det sämsta och fulaste som skapats i mannaminne. Du möts av en klämtjäck mening som tycker att det är så himla kul att du vill vara med i facket. I samma text uppmanas du också trycka dig vidare ifall du vill veta varför du ska välja att vara medlem. Åtta skäl listas. Inga djupare förklaringar. Inget. Förutom denna förbannat fula och misslyckade sida. Sannolikt är den nog Sveriges i särklass fulaste sajt.

TCO har fattat mer av grejen måste jag ändå säga. De har även valt att öppna pappas plånbok och hosta upp cashen. Deras FacketFörändras.Nu har förvisso inte alltid varit en lysande sajt. Men. Den har i alla fall haft vett nog att ha såpass mycket text att man faktiskt får en hum om vad facket är och gör. Vilket jag ju tycker är en grundförutsättning om vi ska få folk att fatta grejen med facket. Inför den kommande avtalsrörelsen väljer de nu också att storsatsa på reklam och marknadsföring. Reklamen får i och för sig inte mig direkt att slänga mig på marken och sparka och skrika i rena glädjetjut. Men ändå. De gör något. Och det är inte lika apfult som LO:s ickesatsning. Tack gode Gud för det.

Onsdag 4 November kl 10.32

Det stinker

Så var då Alliansen igång med sin lönedumpningsretorik. Centern går ut och proklamerar för att unga efter en avslutad grundskole- gymnasie- eller högskoleutbildning inom tolv månader efter examen ska kunna anställas för 2/3 av ingångslönen. Inte heller behöver arbetsgivaren garantera att du får fortsätta efter det avslutade året, utan kan helt sonikt byta ut dig mot nästa nyexaminerade. Det är alltid spännande med den här typen av lösningar tycker jag. Det är nämligen ren bullshit. Centern menar på att det kommer att minska ungdomsarbetslösheten. I själva verket signalerar man att ungdomar inte bär samma värde som resten av sin yrkesgrupp. Inte heller ser man till risken att arbetsgivare kan komma att utnyttja systemet och därmed drabbas inte bara de unga i det här fallet - utan även resten av de arbetssökande på marknaden, oavsett ålder - då det självklart kommer att bli en konkurrensfråga. För varför betala dyrt för de äldre arbetssökande när du kan få en färsk frukt utan några som helst rättigheter. Det här stinker kära Centern.

Måndag 2 November kl 14.45

Vem står som slutvinnare i årets Löntagar-Robinson?

Minst 620 spänn i månaden om du är heltidare. Det är LO:s avtalskrav inför de kommande förhandlingarna med Svensk Handel. LO vill höja din lön. Svensk Handel är nog inte lika tända på idén. Svensk Handel representerar nämligen arbetsgivarna. LO står på löntagarnas sida. Fackförbunden vill ge sina medlemmar så mycket cash som möjligt i plånboken. Arbetsgivarna vill ha så mycket cash som möjligt i sin plånbok. Inget konstigt med det. Jag brukar likna det vid Robinson. Det läger med flest deltagare och som är bäst rustat tar hem segern.

För en månad satt jag och läste DN:s Ekonomi-del där Kenneth Bengtsson intervjuades. Herr Bengtsson basar som ordförande för Svensk Handel. Han är tillika vd för Ica och plockar där hem en årslön som pendlar mellan nio och elva miljoner beroende på bonusstorlek. Intervjuen behandlade miljonregnet över Ica-koncernen, hans feta lön samt det faktum att han anser det vara motiverat att sänka löner inom vissa branscher. Jaha, där ser man. Mannen med guldbyxorna - som sannolikt aldrig behöver reflektera över pengars vara eller icke vara - tycker att lönerna ska sänkas. Det kommer inte hända säger ni. Vi lever i en värld där löner eventuellt höjs. Men de sänks aldrig. Om det vore så väl.

Robinsonlägren har samlat ihop sina manskap. Argument slipas. Pakter bildas. Det gäller att vara den sista överlevande. I vår ska de nya avtalen se ljuset. Om allt vill sig väl. Kommer du få löneförhöjning eller lönedumpning? Kommer ditt ob finnas kvar efter april? Det bestäms mellan LO och Svensk Handel. För att löntagarsidan ska vinna behöver det Robinsonlägret vara flest och starkast. Behöver jag precisera hur Facket blir den vinnande sidan?

Torsdag 29 Oktober kl 11.14

Vägen till framgång stavas alkohol

Jag läser i Expressen att vägen till framgång stavas alkohol. I alla fall underlättar det om du är förtärare av drycken. Jag säger inte emot. Själv är jag helnykterist. Och därmed ute ur leken. I den publicerade Expressen-artikeln kan man läsa att den kategorin som jag tillhör inte har det lika bolibompa på arbetsmarknaden som mina medmänniskor som väljer att dricka alkohol. Helt enkelt av den anledning att många relationer byggs just utanför kontorets inrutade vardag. Det är afterwork-ölen, bastun med grabbarna och liknande efter-jobbet-aktiviteter där de informella besluten tas – som sedan blir formella och officiella. Det är där nätverket integreras och ryggdunkningarna rymmer löften. Det är där du är en i gänget.

Självklart kan man välja att delta och dricka alkoholfritt. Men du blir sällan en fullvärdig och jämställd deltagare. Det ifrågasätts alltid om varför jag inte dricker. Jag är alltid den avvikande. Aldrig någonsin har jag hört att någon ställt frågan omvänt: varför dricker du alkohol? Alkohol har inget – och ska aldrig  ha någonting - att göra med att du kan få fördelar på din arbetsplats. Ändå jobbar de flesta arbetsplatser utefter självklarheten att alla dricker. I alla fall de arbetsgivare som haft mig som anställd. Bortsett från min tid på Ungdomens Nykterhetsförbund då förstås. Men jag ställer mig frågande till att så få arbetsgivare och arbetstagare ifrågasätter normen – och sätter sitt egna jags välbefinnande i främsta rummet – alltid. Utan att reflektera.

Alkohol inkluderar. Alkohol exkluderar. Som en modern form av mobbning. Vilken sida vill du tillhöra? De coola eller De utfrysta. Innegänget eller nördarna.

Onsdag 28 Oktober kl 9.40

Är det dags för LO och Socialdemokraterna att lämna in en skilsmässoansökan?

Idag kickar Socialdemokraterna igång sin partikongress. Även landets övriga politiska makthavare har börjat med sina valupptakter inför nästa års vinna eller försvinna. Partiprogrammen ska nu finslipas och pr-arbetet planeras för att vinna så många procentenheter som möjligt i september 2010. Valvibrationerna känns även tydligt inom LO-förbunden. LO är som bekant sammanlänkat med Socialdemokraterna och har varit det i nästan hundra år. Kanon eller kalkon? Åsikterna går isär.

LO bär traditionens fana med partiet. De kämpade i början av 1900-talet tillsammans för lika rösträtt, 8-timmars arbetsdag, semester, jämställda löner och andra avgörande rättigheter – som vi idag ser som självklarheter. Men saker är sällan självklart. Vissa arbetsrättfrågor finner du stöd av i lagen – många inte. Allt som inte regleras i lag styrs av kollektivavtalen, där ingår bland annat cashfrågor som lön och ob-tillägg. I sossarnas och LO:s gemensamma kamp har det också blivit att de valt att fortsätta vägen fram hand i hand för att kunna se till att bibehålla rättvisa villkor på arbetsmarknaden – eftersom att politik också styr arbetsförhållanden. Den sjuka höjningen av a-kassan är ett exempel på detta - det var helt ett politiskt beslut, bortom fackförbundens makt.

Det finns också en jätteproblematik med detta äktenskap enligt mig. Det är att det utestänger. Väljer man inte att rösta på Socialdemokraterna kan det därmed sänka facket att sammanlänkas med (S). Trovärdigheten och bredden försvinner. Det finns ju faktiskt personer som verkligen inte vill stödja moderpartiet. Det vet vi alla. Att vara medlem i facket ska inte vara en fråga om kulör – inte på något plan. Jag skiter helt ärligt i om personen ifråga röstar på miljöpartiet, vänstern eller ett borgerligt parti. Så länge folk greppat vad vi faktiskt jobbar med och för och dessutom anser detta vara viktiga frågor så har de avsevärd tyngd i spelet om fackets framtid. Är det därför dags för LO och Socialdemokraterna att lämna in en skilsmässoansökan?

Tisdag 14 Juli kl 13.16

So What?

Avtalsrörelse. What? Förhandlingar om kollektivavtalet. So?

The time is running out. Avtalsrörelsen står vid dörren och det är dags att börja föra diskussioner om de kommande årens kollektivavtal. I ren svenska: Hur mycket cash ska var och en ha - minimum. Vi har inga lagstadgade minimilöner i Sverige. De regler och ramar som finns är tack vare lé fack. Här någonstans brukar folk sluta lyssna. Frågan är om du har råd att stänga av hörselgångarna.

Facket är inte hett. Inte hos gemene man. Inte i samhällsdiskussionen. Inte i media - såvida det inte handlar om skandalrapportering såklart.

Hur gör man facket hett? Går det? Vad krävs? Vem ska göra detta? Varför har facket misslyckats så brutalt? Vad kommer att hända? Kommer fackförbunden tappa sin styrka? Vet du varför du väljer att inte vara med? På riktigt? Är facket överhuvudtaget på riktigt? Vad är svaret på So What?

Måndag 13 Juli kl 11.00

Hur påverkar heteronormen dig?

Alla människors lika värde och rätt. Det arbetar facket och självklart Handels med. Du ska aldrig bli diskriminerad säger lagen. Men följs den? Alldeles för sällan. Rädslan för att bli negativt särbehandlad präglar många. Människor med annan hudfärg än vaniljvit har inte möjlighet att dölja sin kulör. Och ska självklart aldrig behöva. Men gång på gång behandlas människor med utländsk bakgrund och/eller färstarkare hudfärg sämre än vita medelsvenssons.

HBT-personer kan välja att inte outa sig själva. Men borde aldrig behöva fundera kring frågan. Om två veckor kickar Stockholm Pride igång och på plats finner vi Handels och LO för att prata kring frågan. Men hur ofta leder pratet till faktiska skillnader för människor i arbetslivet?

Tema: [Hetero] på årets Stockholm Pride synliggör och ifrågasätter heteronormen - de oskrivna regler och förväntningar som finns gällande kön och sexualitet. För är det verkligen okej att er manliga chef en dag kommer in på kontoret iförd klänning? Känns det annorlunda att duscha efter den gemensamma träningen om du vet att personen bredvid dig blir kär i personer av samma kön? Är man bög bara för att man är frisör och är alla brudar som lirar fotboll flator? Det finns inget som egentligen är manligt eller kvinnligt. Däremot har vi människor lagt in olika värden i dessa ord och vad som är okej att vem gör.

 

Hur påverkar heteronormen dig?

Onsdag 8 Juli kl 9.59

Amelia Adamo har hamnat i könsfällan

Jag blir otroligt provocerad när jag läser artikeln i Expressen om Amelia Adamos utvik i senaste nummret av M-magasin.

- Jag vill sätta rampljus på kvinnor som gör en samhällelig insats, för att de ska bli mer attraktiva, säger Amelia Adamo. 

Och pang så är vi i könsfällan ännu en gång. Amelia Adamos tanke är behjärtlig, men skjuter helt fel. Hon vill visa att gruppen 50 taggare inte är lika intressant som plagget du har längst in i garderoben, men typ glömt att du äger. Hon gör detta med nakenhet. Vilket är otroligt typiskt. VARFÖR ska kvinnor behöva vika ut sig för att generera uppmärksamhet? Varför räcker det inte med att ha smartness och känsla?

Dessutom undrar jag om det hade blivit ett omslag om det inte vore så att Amelia Adamo är en väldigt fit dam. Hade hon uppmärksammat de smarta kvinnorna genom en mindre normativ utvikningskvinna?

 

Tisdag 7 Juli kl 15.00

Media är aldrig opartiska

Som jag skrivit innan så var medierapporteringen från Almedalsveckan en kaskad av blå känslor. Detta var lättast att konstatera efter Göran Hägglunds avskyvärda tal i fredags. Han snackade om hur popvänstern inte lät folk vara "vanliga", att detta med könsneutrala lekar på dagis var ett sätt att bryta DET NATURLIGA, för att inte tala om hans referens till låten "Highway to hell" - ett försök att illustrera en kommande negativ förändring. Bara det att "Highway to hell" var starten på en helt ny rockera, AC/DC:s stora genombrott och i historieböckerna nedfört som något oerhört häftigt och positivt.

Men Hägglund kunde raljera utan mothugg. Tidningarna och media i stort valde att varken skrika, klaga eller ifrågasätta. Så han kunde kränka och klampa på utan att massmedia såg detta som en enormt hugg på stora delar av befolknigen.

På Resumé kan vi idag också läsa att mest media fick Moderaterna. Även det känns föga förvånande. Jag pratade själv med en medieanalytiker under veckan och hon konstaterade min sanning; de flesta medierna är blåa och det visar sig tydligt i återgivandet av firmafesten i Almedalen.

Därför ska vi heller inte förvånas när media skriker att De rödgröna har katastrofsiffror. När väl valda hängs ut i media - och visar sig tillhöra salsan Vänsterpartiet/Miljöpartiet/Socialdemokraterna. När Alliansens riddare kan stå och kränka människor utan att behöva stå till svars för påhoppen. 

Alliansen har skurit ned på välfärden med höjda a-kasseavgifter, svårigheter att få ut försäkringspengar och tvingar människor att flytta från familj och hem i Norrland för ett skitjobb i Skåne. Samtidigt som de fyllt på sina egna redan feta plånböcker med borttagen fastighetsskatt. För att inte tala om att de nu kan få sina hem städade av lågbetalda kvinnor - för att sedan dra av även detta på skatten.

Ifrågasätt och granska utspelen nästa gång. Media är aldrig opartiska.

Söndag 5 Juli kl 19.41

Sammanfattning Almedalen

* Hann inte alls blogga som jag trodde mig skulle hinna.
* Mingel, mingel och fler mingel. Det är genom dessa du bygger ditt nätverk.
* Blondinbella debatterade rökningens avigsidor. "Vuxenvärlden" lyssnade inte. Jag lackade.
* Wanja Lundby-Wedin är fan Kung när hon talar! Medveten och ödmjuk. Men byt pr-konsulter.
* Medierapporteringen är blå, blå känslor. Sned och partisk. Trist.
* Facket fanns på plats. Handels tyvärr alldeles för lite.
* Stockholm Pride fick uppslag till nästa års Almedalen.
* Göran Hägglund må vara rolig, men han är fan galen. "Popvänstern vill hindra oss VANLIGA människor" ?!? Men hej stenåldern - vad fan är vanligt?
* Mål uppnåddes. Och fler sattes.

Torsdag 25 Juni kl 9.38

Vi köpte den ytliga Blondinbella

Igår släpptes det nya numret av gaytidningen QX. I den fanns en större intervju med bloggfenomenet Isabella "Blondinbella" Löwengrip. 19 frågor avhandlar hur hon blev "Blondinbella" med hela svenska folket och hur bloggen byggts upp.

Det intressanta är att när bloggen föddes var det i politiska förtecken. Isabella som är en aktiv MUF:are använde detta i början som en kanal för sin politiska kamp. Men det funkade inte. Besökarna var inte intresserade. Istället gjorde hon om - och kanske till och med rätt. Hon stylade och skakade om och när bloggen kom till att avhandla ämnena mode och utseende kom också besökarna - främst tjejer vågar jag drista mig till att påstå.

Varför funkade det inte kan man ju undra? Varför är mode och skönhet lättare att konsumera än viktiga sakfrågor - som berör oss alla? Vad gör egentligen en blogg bra? Och vad gör den så tråkig att klockorna stannar - och börjar gå baklänges? Varför blev inte "Blondinbella" "Blondinbella" när hon valde att inte prata om yta?

Onsdag 24 Juni kl 12.59

Facket existerar inte i pr-bruset

Nästa vecka hägrar Sveriges opinionsbildare och elit på Gotland. Det är dags för den årliga Almedalsveckan där det gäller att frotera, pokulera och kopulera med så många som möjligt.

Pr-byrån Pronto passar på att skapa en snackis och introducera Almedalsindex. Under denna vecka pumpas så många nyheter ut att nöten att knäcka för alla som vill fram med sina sakfrågor alltid är hur man ska lyckas sticka ut i mängden. Prontos koncept med sitt Alemdalsindex innebär att besökarna under veckan ska kunna rösta fram vilken person de tycker är bäst på opinionsbildning. Av de nomineringar som kommit in fram tills imorgon väljs sedan 30 individer ut för att tävla om äran. Röstningen sker via sms och alla har chans att påverka så deras favorit går vinnande ur kampen.

De namn som nämnts är bland annat Blondinbella, pr-magneten Frank Andersson och TV4:s Anders Philblad. Någon från facket? Facket vem? Såklart inte. För ännu en gång fattar inte fackpamparna att de nya vindarna blåst upp och att du måste se till att finnas i medie- och pr-bruset och debattera, agera och integrera för din sak. Annars förblir du osynlig. Syns man så finns man. Men på Almedalen kan vi med andra ord förvänta oss den vanliga anonymiteten.

 

Måndag 22 Juni kl 16.05

Facket går sin död till mötes

Dagens DN Debatt fylls av LO och de ordföringar som styr fackförbunden inom koncernen. De rasar över det faktum att arbetsgivarna vill försvaga facket och rucka på vem som utser skyddsombud på arbetsplatserna (i nuläget är det fackliga ombud som väljs till detta).

Arbetmiljö är en skitviktig fråga. Som faktiskt alla frågor som facket är inblandat i. Men problemet ligger fortfarande i att folk inte har koll på vad facket gör och inte gör. Vad lagen reglerar och inte. Vi har fler medlemmar med noll koll än medlemmar som är medvetna om varför de är med. Handels är ett av de största LO-förbunden - sett till antal. Men hur många av dessa har gjort ett aktivt val för den solidariska kampen?

Fackförbunden går sin död till mötes. Enklaste förklaringen är för att vi ständigt misslyckas, inte orkar och kanske i vissa fall inte bryr oss om att berätta vad fackets värderingar är och bygger på.

Sedan anser jag att när IF Metall och Stefan Löfven i våras godkände att deras medlemmar kunde gå ner till 80-procentig arbetstid så gick man emot allt vad facket byggt sin rörelse på. Och frågan är om detta numer är oåterkalleligt?

Torsdag 18 Juni kl 14.34

Alkoholens fördärv på högtider

Midsommar. Dags för ännu en högtid. Och vad är mer brukligt i de svenska folkhemmen då än sprit och skit. Midsommar ska firas med nubbe. Annars är det ju ingen äkta midsommarkänsla. Sedan ska det såklart supas utöver det. För till högtider hör alkohol. Midsommar som jul. Nyår som valborg.

Svenskarna har en oerhört stark norm kopplad till alkohol. "Alla" dricker. Kritiserar man alkohol tänder folk till. Moralpredikningar kallas det då det hela kommer för nära den egna personen. Människor har alldeles för svårt att särskilja kritiken mot alkoholens fördärv i samhället från sitt eget bruk.

Vad är det som gör att vi anser att alla festligheter ska sammanlänkas med alkohol? Och varför är man moralfascist så fort man anser att normen är helt jävla sick?

Onsdag 17 Juni kl 16.12

Homofobiska Litauen - Pinsamt EU!

Litauen är ett EU-land. Man kan ju tycka att det ska gå att ställa krav då länder ingått denna massgröt av nu-ska-vi-bilda-allians-á-la-USA. Men tydligen inte.

Igår godkände Litauens parlament, med rungande majoritet, en lag som förbjuder "främjande av homosexualitet". Lagen innebär helt enkelt att offentlig spridning av uppgifter som anses skönmåla eller främja homosexualitet förbjuds. Vad det nu det i sak betyder och innebär.

Men i Sverige, EU och världen är det tyst. Nästan i alla fall. RFSL har släppt ett pressmeddelande för att belysa frågan. Vänsterpartiet likaså. Men om vi jämför med reaktionerna som kom när TV4 körde sitt reportage om gåsar vars dun plockades när de fortfarande levde är det som ett dåligt skämt.

Är det så att gemene man, politiker, samhälle och opinion anser att det är värre att en gås blir av med fjädrarna när den fortfarande is alive and kicking, än att alla människor ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter? Sorgligt. Så oerhört sorgligt.

Onsdag 17 Juni kl 9.00

Kvinnan som lyckas symbolisera dumheten

Alltså jag är så arg att jag skakar. Debattören Hanne Nabintu Herland har tydligen bestämt sig för att profilera sig själv som totalt hjärndöd.

I ett tal i hemlandet Norge uttrycker hon sin syn på kvinnor och män i relation till varandra. Hon menar på att det är ju inte konstigt att norska män vill ha thailändska och ryska kvinnor istället för inhemska. Dessa kvinnor kan nämligen både laga mat och uppskatta sex, till skillnad från de norska som inte lärt sig hur man bör bete sig.

- Mannen behöver sex och kvinnan borde vara hängiven till att tillfredställa mannen, säger Hanne.

Hon menar på att feminismen blivit för stark och könskampen för hård. Jag är nästintill stum av förvåning över denna dumhet. Inte bara reducerar hon kvinnan till att enbart vara en nickedocka redo att servera mannens behov, tycke och tänk. Hon väljer också att i samma svep totalt iq-befria män och mena på att de inte skulle vara intresserade av en jämlik partner. Nä, det enda män vill är tydligen att sätta på kvinnor som aldrig säger nej och sedan serverar dem ett varmt mål mat.

Hur kan man vara så blåst? Jag fattar faktiskt inte det.

Måndag 15 Juni kl 22.59

Vad ska svenskarna göra utan sin sup?

Massmedia har ofta spännade (läs: ytliga och intetsägande) rubriker på sina nyheter. Just nu basuneras det ut om oron över att snapsen på midsommar kan vara hotad. Detta på grund av den olagliga strejk som just nu pågår på Lagena - leverantörer av alkoholens fördärv till Systembolaget.

De anställda på Lagena har lackat då företaget både sagt upp och varslat. För att sedan ta in samma personer - men nu anställda genom bemanningsföretag. På det sättet slipper de ansvar och utgifter. Klart som fan man blir förbannad. Lönedumpning står för dörren och fackförbundens framtid ter sig komma allt närmare idiotin som IF Metall satte igång härommånaderna. Beklämmande utveckling.

Men inget skulle dock göra mig gladare än om strejken skulle leda till att några av Sveriges alla barn till missbrukare slipper se sina föräldrar supa till på denna högtid. Inget ont som inte för något gott med sig... 

Torsdag 11 Juni kl 9.11

Sverigedemokraterna ska inte vara ett alternativ

EU-valet är som vi vet inte det hetaste valet i folks ögon. Rusningen till valurnorna är ytterst blygsam. I år passerades dock 40 procents gränsen i alla fall och landade på 45,53 procents valdeltagande - att jämföra med 2005 års siffror på 37,85. Siffrorna i det fallet går åt rätt håll.

Motsatsen gäller dock när man ser till vart 103 573 personer valde att lägga sitt stöd. Sverigedemokraterna. Förra valet cashade partiet in strax över 23 000 röster. Årets val plussades det på med över 75 000. 100 000 pers släpar sig alltså ända till vallokalerna i detta oheta val för att ta in SD i EU-parlamentet.

Jag undrar bara När ska de sittande riksdagspartierna inse allvaret? Det är dags att känna in vinden och lyckas förmedla den viktiga politiken och helt enkelt leverera så att människor inte ser SD som ett tänkbart alternativ.

 

Onsdag 10 Juni kl 11.45

Ella Bohlin lyckades inte krossa patriakatet

Jag har fastnat i EU-vals träsket. För ännu en gång bevisas den patriakala maktstrukturen i vårt samhälle. Jag är inget fan av vare sig Ella Bohlin eller Kristdemokraterna. Men att gamla stenåldersgubben Alf Svensson seglar upp och förbi Ella Bohlin visar att samhället fortfarande är cementerat i gamla traditioner. Ella är ung. Och hon är kvinna. Det är hennes två stora fel. Superkonservativa KD vågade inte tro på en ung kvinnas kompetens i Bryssels korridorer. Det är så jävla beklämmande och sorgligt och det gör mig heligt förbannad!

Tisdag 9 Juni kl 12.14

Vänsterblocket måste se hur bergskanten närmar sig

Så var då EU-valet över och det är dags för en minianalys. Piratpartiet gjorde ett storartat val. Miljöpartiet likaså. Feministiskt Initiativ fick siffror som lyfte Gudrun och Schyman-gänget till taket på valvakan. Vänsterpartiet krossades totalt och Sossarna väljer retoriken att de i alla fall var bättre än Moderaterna.

Handfallna står nu vänsterblocket. Förvånade och paralyserade. Vad gick fel? De kan inte förstå. Kan inte köpa hur "en-fråge-partier" kan vinna så många röster.

Jag tycker svaret är enkelt. Piratpartiet har varit i fokus med Ipred-lagens inträde i de svenska folkhemmen och rättegången mot The Pirate Bay gav ytterligare ljus till frågan om nätets tillgänglighet och funktion. De har haft en möjlighet att konkretisera sin fråga och formulera den till vinnande retorik. De har varit engagerade. De har krävt förändring.

Feministisk Initiativ har varit förbannade på gubbväldet som styr EU och krävt nya ögon på frågor som handlar om jämställdhet mellan kön och personer. Även de har brunnit av engagemang och vilja.

Och så då Miljöpartiet. Som dubblade sina procent och mandat jämfört med valet för fem år sedan. Miljöpartiet har lyckas frångå att enbart vara ett "en-fråge-parti". De har varit engagerade och inlyssnande. Även de har varit en stark röst i frågan kring dataövervakning. De pratar om jämställdhet och lika rätt. De har fångat upp frågorna som berör just nu, samtidigt som de jobbar långsiktigt i sina miljökrav.

Vänsterfalangen och dess fiender på andra sidan blockgränsen har valt att fortsätta att inte lära av sina misstag. De har kört på med sin grej. Inte haft något typ av inlyssnande. Gått på gamla vanor och inte fattat att de unga som idag valde FI, PP och MP inte räknas som unga resten av sitt liv. De är väljare även i framtiden. Det är de som måste attraheras för att ni ska lyckas överleva på den politiska himlen. Se över er politik och känn in vad befolkningen vill ha - innan ni faller över bergskanten och rakt ned i avgrunden.

Fredag 5 Juni kl 7.48

Fula och intetsägande affischer präglar valet

Debatten kring det kommande EU-valet är inne i sitt crescendo. På söndag smäller det och jag hoppas vid min Gud att vi inte joinar Nederländerna och sätter främslingsfientliga idioter till att vara med och påverka Europas och vår framtid.

De övriga reflektioner jag har inför söndagen är:

Vilken hjärnlös tomte är det som designat valaffischerna? Inte bara är de så fula att det gör ont att se på dem, de är också så sjukt intetsägande att jag blir mörkrädd. Diskussionerna inför valet har varit entydiga - folk har inte koll på EU och valet - och ändå är det ingen affisch som förmedlar budkapet i varför man ska välja dem och vad de faktiskt kan åstadkomma. Skamligt.

Den andra är de vindar som nu börjar susa kring euron. Jag blir skitförbannad. Vi har haft en folkomröstning som sa NEJ till euron. Men så passar det inte det borgerliga blocket, så nu ska det upp på agendan igen - som någon typ av lösning på finanskrisen. Keh? Varför har vi överhuvudtaget folkomröstningar om målet ändå redan är färdigutstakat?

Onsdag 3 Juni kl 16.31

Handels hittar nya sätt för att synas

När det kommer till fackets vara eller icke-vara, medlem eller icke-medlem brukar ett par argument ständigt dyka upp till anledningen varför man inte väljer att stödja antingen idén eller välja att gå med.

Första argumentet är alltid, verkligen alltid, att det är för dyrt. Och det ska väl inte stickas under stol med. Tjänar du maxbeloppet inom Handels cashar du 700 spänn i månaden. Klart det är mycket pengar.

Sedan är det många som missar att förutom den trygghet och kunskap (visst det låter skittråkigt, men de vindarna vänder ju när man behöver hjälp) som man får rätt till, så ingår hemförsäkring - och i den reseförsäkring.

Inkomstförsäkringen som landar med medlemskapet safear att jag får ut mer än a-kassan skämt till ersättning på 80 % av 18 700 kronor (vem kan liksom leva på det?!). I dessa försäkringar ligger pengar att tjäna. Om du som medlem dessutom tjänar max 7999 spänn så kostar ett medlemskap 105 kronor i månaden - det går faktiskt Handels back på rent ekonomiskt.

Det andra argumentet - och faktiskt det viktigaste - är att facket aldrig gör nått - att vi aldrig syns. Fackförbunden missade totalt att årgången från 70-talet var de sista som köpte traditionsargumentet och stod som handfallna när 80- och 90-talisterna menade på att de minsann klarade sig själva. Fackförbunden hade misslyckats grovt med att berätta varför det är viktigt att vara med. Helt otroligt, men sant. Man hängde inte med helt enkelt.

Handelsanställdas förbund kickade då igång Handelscity. Nya metoder skulle prövas och blötas för att se hur vi bäst kunde nå ut med vår hesa stämma. Ikväll är det Sverigepremiär på, den fjärde i ordningen, Terminator-filmen och Handelscity i Stockholm visar den for free och bakar in ett inspirerande facksnack. Ett sätt att nå ut i ett lite roligare inslaget paket typ. Så vi kanske uppfattas som lite tröga, men jag tror vi börjar fatta...

Måndag 1 Juni kl 9.48

Federly har sålt solidariteten för kändiskapet

Vad kan vi avkräva från våra folkvalda? Vad förväntar vi oss av våra folkvalda? Eller har vi kanske egentligen inte rätt att lägga oss i hur de använder sina namn?

Fredrik Federly är affischnamn när vodkasorten Smirnoff ska skapa coolhetsfaktor med hjälp av kända personer och namn. Federly ska designa sin egen drömbar och på det sättet skapa uppmärksamhet kring Smirnoff Ice. På frågan från Dagens Medias Martin Schori om det inte finns några betänkligheter kring att en riksdagsman gör alkoholreklam är svaret:

- Absolut inte. Jag skulle gärna ha en snusfest också.

Fredrik Federly var för inte alltför många år sedan en av de starkast kritiska rösterna till att media valde att glorifera alkohol. Det var 2003 och jag var projektledare för sajten Sanning&Konsekvens som granskade hur media skildrade alkohol och andra droger. Federly var då ordförande i Centerns Ungdomsförbund och debatterade hett för att media skulle ta ansvar för de signaler de skickade till det redan normativa seendet på alkoholens självklarhet.

Men tydligen har Federly nu vänt på sin kappa, där hans kändisstatus blivit viktigare än solidariteten.

Fredag 29 Maj kl 9.47

Metros cementering av kvinnan som objekt

I dagens Metro avhandlas morgondagens kommande Robinsonfinal. Brukligt inför alla typer av finaler och kamper, där det ska avgöras vem som i slutändan står som vinnare, görs en avcheck på de kvarvarande deltagarna.

Robinson står med fyra finaldeltagare där tre bär kvnnliga attribut och en innehar manliga sådana. Nina Amjadi, Anna Lundh, Jarmo Heinonen och Ellenor Pierre får svara på frågor som; ”Vem borde vinna Robinson?” och ”Vem borde bli ny programledare?”.

Fågorna är i sak identiska. Med en gigantisk skillnad. De tre tjejerna får svara på frågan; ”Välj en! Göra en smurfkupp á la ’Robinson-Robban’, en landsortsturné som diskjockey eller vika ut dig i Café?”. Jarmo får inte frågan (den publiceras i alla fall inte).

Jag blir så sjukt provocerad. Är detta ett test på tjejerna för att se om de är 1. Lite wild and crazy (måla sig smurfblåa som Robban), 2. Kunniga och driftiga (dj:a) eller 3. Ytliga, blåsta, pengakåta, famouskåta eller helt enkelt bara fast i skönhetsidealet (utvik).

Vad är det som gör att vi fortfarande 2009 väljer att främst objektifiera kvinnan? Varför i all världen får inte Jarmo frågan om han kan tänka sig ett utvik i valfri blaska? Och kom inte dragandes med att detta handlar om att folk (vilka det nu är) vill se snygga, unga brudar på mittuppslaget och inte den medelåldergråe smannen. Detta är enbart en effekt av den patriakaliska samhällstrukturen som förblindar oss i sitt könsrollsmönster och därmed fortsätter cementera bilden av hur kvinnan ska/bör vara kontra mannen.

Måndag 25 Maj kl 10.15

Nål-i-höstack-känsla

Alltså ursäkta, men börjar det inte bli lite väl nål-i-höstack-känsla över Wanja Lundby Wedin ”affären”? I helgen kunde vi läsa om hur hon på en tjänsteresa tog med sig maken som fick bo gratis i hennes hotellrum. Resultat: Löpet på Aftonbladet och ordföranden för hotell- och restaurangfacket Ella Nordin rasar och får medhåll från Janne Rudén ordföranden för SEKO. Här ska tydligen inte bos gratis.

Själv är jag jävligt less på alla turer som går ut på att sätta dit Lundby-Wedin. Jag tycker inte att det är det minsta konstigt att hon tar med sig maken på resan och att han får bo gratis på hotellet. Hur villkoren ser ut för medhavd makes/makas resa gällande cashade av denna har jag ingen aning om och lämnar därmed därhän. Men kom igen. Vem skulle inte låta sin partner bo på hotellrummet – som dessutom redan är betalt?!

Det hela är befängt och ett patetiskt sätt att försöka fortsätta misskreditera LO:s ordförande. Och jag vågar satsa en hundring på att denna mediejakt, med stöd av blåa pr-agenter, inte hänt om Lundy-Wedin varit man.