Måndag 11 Januari kl 16.27

Vid vilken gräns sparkar ni mig Handels?

Sociala medier har fullkomligen exploderat som begrepp det senaste året. Det kollektiva surret kom i Facebooks kölvatten och följdes av Twitter, Flickr och alla dess comrades. Begreppet är nu så verdertaget att det blivit omodernt och inom pr- och marknadsföringsvärlden fnyser man mest till ordet i sig - de sociala medierna i sig står sig dock starkt som The Big It fortfarande.

Att socialisera via statusuppdateringar blev det nya sättet att konstant uppdatera världen på vad man gjorde och vart man befann sig. Det blev forumet där känslor speds för vinden och många gånger uppdaterades dessa utan en medföljande konsekvensanalys. Reslutatet blev inte alltid det bästa. Som snubben som kallade sin chef dum i huvudet på Facebook - men glömt att han var vän med densamme på forumet. Han behövde inte gå till jobbet efterföljande dag om man säger så.

Bloggar är också något som alla i dagens brus förväntas ha. Har man inte det är man hopplöst efter. Har man en men skaffat denna försent anses man också halta i modernitet och känsla för vad som förväntas av makthavare, företag, organisationer och offentliga människor i stort och smått.

The trick question är vart går gränsen. Vad får man och vad får man inte skriva. Kan man kritisera sin arbetsgivare utan att för den sakens skull stå utan jobb nästkommande dag. Och vem avgör vart denna gräns dras. I mångt och mycket är det hela för tillfället godtyckligt. Det finns inte färdiga policys i Arbetsdomstolen (AD) och trots de sociala mediernas övertagande av världen har inte rättsväsendet hunnit följa den eskalerande effekten.

Många gånger brinner det i mina fingrar att testa gränserna. Jag gillar att vara den här obekväma typen som ändå visar sig vara den som i längden förändrade. Den som folk uppskattar ett par år efter jag lämnat skeppet, för det är då det blir tydligt att mina normbrytningar faktiskt ledde till en positiv utveckling. Men som sagt. Vid vilken gräns sparkar ni mig Handels?