Torsdag 29 Oktober kl 12.14

Vägen till framgång stavas alkohol

Jag läser i Expressen att vägen till framgång stavas alkohol. I alla fall underlättar det om du är förtärare av drycken. Jag säger inte emot. Själv är jag helnykterist. Och därmed ute ur leken. I den publicerade Expressen-artikeln kan man läsa att den kategorin som jag tillhör inte har det lika bolibompa på arbetsmarknaden som mina medmänniskor som väljer att dricka alkohol. Helt enkelt av den anledning att många relationer byggs just utanför kontorets inrutade vardag. Det är afterwork-ölen, bastun med grabbarna och liknande efter-jobbet-aktiviteter där de informella besluten tas – som sedan blir formella och officiella. Det är där nätverket integreras och ryggdunkningarna rymmer löften. Det är där du är en i gänget.

Självklart kan man välja att delta och dricka alkoholfritt. Men du blir sällan en fullvärdig och jämställd deltagare. Det ifrågasätts alltid om varför jag inte dricker. Jag är alltid den avvikande. Aldrig någonsin har jag hört att någon ställt frågan omvänt: varför dricker du alkohol? Alkohol har inget – och ska aldrig  ha någonting - att göra med att du kan få fördelar på din arbetsplats. Ändå jobbar de flesta arbetsplatser utefter självklarheten att alla dricker. I alla fall de arbetsgivare som haft mig som anställd. Bortsett från min tid på Ungdomens Nykterhetsförbund då förstås. Men jag ställer mig frågande till att så få arbetsgivare och arbetstagare ifrågasätter normen – och sätter sitt egna jags välbefinnande i främsta rummet – alltid. Utan att reflektera.

Alkohol inkluderar. Alkohol exkluderar. Som en modern form av mobbning. Vilken sida vill du tillhöra? De coola eller De utfrysta. Innegänget eller nördarna.