Måndag 7 December kl 18.00

Jag är en kommunikationsbitch.

Det finns en uppenbar risk att jag bara kommer att uppfattas som en sur jävel utan annat att göra än klaga. Men samtidigt kan jag inte se förbi att jag inte skulle använda denna blogg till att kritisera det som kritiseras bör. Och ännu en gång riktas mina meningsbyggnader mot LO. I dagens Metro täcks ett uppslag av LO:s logga samt meningen: Manifestation för arbete. Ackompanjerat till detta är ett stycke bild med ett antal tända begravningsljus. Texten förtäljer att 400 000 människor idag står utan arbete. För att bokstavligen belysa detta väljer LO att runt om i Sverige tända ljus och samtidigt lyfta kravet om att regeringsalliansen tar fram en sysselsättningspolitik som skapar jobb samt en förbättrad a-kassa.

I min värld associeras ljusmanifestationer med våld, död eller frågor som upprör på ett mer mänskliga rättigheter-plan. Förutom detta undrar jag om jag är den enda på världskartan som snarare kopplar detta till att de tänder ljus för sin egen kommande sorgedag. Fackets död är en diskussion som jag möter i det närmaste dagligen. Och då inte på min arbetsplats utan i den så kallade riktiga världen. Har verkligen inte en enda person tänkt att annonsen kan läsas in med andra tolkningar än just det sätt som avsändaren har i åtanke?

Kommunikationstänk. Kommunikationstänk. Kommunikationstänk. Och ja. Jag är en kommunikationsbitch.